Värmland juli 2009
Inte utan min Marseille-tvål!

Det började med att jag köpte flaska med flytande tvål. Den var i glas till skillnad från alla plastditon och kändes därför lite lyxigare och snyggare. Flaskan innehöll 500 ml flytande tvål och på flaska stod det ”Savon de Marseille”. Tvålflaskan kostade 149 kr, vilket är naturligtvis är dyrt när stormarknadens flytande tvålar kostar en tredjedel. Men vad gör man inte för lite fransk elegans?
Den stod där på handfatet och brukades dagligen men det märktes knappast. Tydligen var tvålen mycket dryg och motiverade klart sitt pris. Dessutom var den oerhört skön att tvätta sig med, mjukt lödder och med en diskret doft. Jag blev alltså intresserad av att ta reda på mer om denna tvål. Det jag fann var att i Frankrike och Sydeuropa är Marseilletvålen ett begrepp och anses vara den mest högtstående bland tvålar. Det beror på att den tillverkats på samma sätt i tvåhundra år och innehåller bara naturliga ingredienser. När andra tvålar får tillsatser av både det ena och det andra och till stora delar består av vatten så framstår Marseilletvålen som ganska unik. Beståndsdelarna är olivolja, salt och soda, ingen parfym och inget konserveringsmedel. Dessutom kan man använda tvålen till tvätt och fläckborttagning fick jag veta. Jag tog därför med den knubbiga kub-tvålen på semesterresa. Och minsann, den klarade galant av både frukt och rödvinsfläckar! Dessutom var det enkelt att tvätta upp bad och underkläder med den lille ”undergöraren”. Nu åker jag ingenstans utan min Marseille-tvål!
Vi är så glada att vi fått Mas du Roseau som leverantör av Marseilletvålar. Detta lilla familjeföretag tillverkar sina tvålar hantverksmässigt som man gjorde för 200 år sedan Allt görs för hand och tvålarna torkas utomhus för att behålla kvalitén på respektive beståndsdel. Förutom den klassiska Marseilletvålen gör de också andra härligt, doftande tvålar. Doftessenserna som tillsätts kommer från Grasse, känd för sin parfymtillverkning sedan 1700-talet och garanterar ljuvliga dofter från det provençalska växtriket.

Värmland i februari 2009 
I väntan på drömbadrummet

Om man med enkla medel vill piffa upp sitt badrum så är nya handdukar ett bra tips. På Alma House satsar vi nu på vardagslyx och erbjuder handdukar med guldiga monogrambroderier som förgyller vilket badrum som helst, nästan…. 
Men har badrummet passerat bäst före datum med decennier krävs det helt klart en större insats. Gästbadrummet i vårt hus hade inte första prioritet när vi flyttade in för 5 år sedan. Även om det var i skriande behov av uppfräschning fanns det andra områden som var mer angelägna att ta i tu med. Men efter något år fick jag nog av att se detta sunkiga badrum och bestämde mig för att genomföra en budgetrenovering. Grunden är och var ett helkaklat badrum troligtvis från 50-talet bestående av ett inkaklat badkar, ett tvättställ infälld i en tunn bänkskiva, en toalett separerad av en vägg och en förskräckligt ful linoleummatta på golvet. Detta skulle förvandlas till något som kunde tolereras åtminstone några år framåt.

Jag skred till verket. Första insatsen bestod i att skrubba kakelfogarna riktigt rena för att sedan "måla" fogarna med ett vitt fogförbättringsmedel. Ett slavgöra, men väl värt mödan. Skillnaden blev enorm och badrummet fick sig ett rejält lyft av de vita fogarna som lyste upp den trötta färgen på kaklet. 
Nästa område att ta sig an var den trista linoleummattan. Förstår egentligen inte hur man kan komma på idén att lägga ett sådant golv i ett badrum. Efter konsultation med expertis i färgaffären visade sig att det går alldeles utmärkt att måla linoleummattor med vanlig golvfärg och det var bara att rolla på. Helt okej utseendemässigt blev det, men inte särskilt hållbart, regelbundet underhåll med ny färg krävs, tyvärr. 
Sen var det dags för det roliga - inköp av nytt handfat och här tog jag ut svängarna och valde ett runt fristående porslinshandfat med en tillhörande hög blandare.
(Min man trodde jag köpt en ny salladsskål när jag visade det nya handfatet!) Helst så ska denna porslinspjäs sammanfogas med en bänkskiva av något mörkt ädelt träslag. Detta var dock inte något alternativ för en budgetrenovering, det fick bli ädelträ på låtsas. En obehandlad bänkskiva av bok inköptes som kapades och formades till lämpligt mått. Av spillet blev det en ljusramp med spotbelysning. Bänkskiva och ljusramp betsades och lackades i valnötsfärg och gav badrummet en lite kolonial känsla.


Efter – det budgetrenoverade badrummet

Som alltid är det de små detaljerna som är så viktiga för helhetsintrycket. För att bygga vidare på det koloniala temat och ge en känsla av tropiskt moskitnät köpte jag 10 meter av ett billigt transparent bomullstyg som blev till 5 längder som syddes ihop, rynkades och fästes med kardborreband på ett vanligt vitt plastdraperi. Av en avlagd zebra-randig sidenschal sydde jag ett omtag som blev pricken över i och voilà – kanske inte drömbadrummet, men ett betydligt fräschare badrum till en riktigt billig peng blev det! 

Så mycket kostade renoveringen:
Fogfinish 240 kr 
Golvfärg 265 kr 
Handfat och blandare komplett 2513 kr 
Bänkskiva i bok 240 x 60 cm 875 kr 
Kapning och tillskärning av bänkskiva 400 kr 
Bets och lack till bänkskiva 115 kr 
Spotbelysning 3-pack 69 kr 
2 hyllor och konsoler 100 kr 
Duschdraperi och vitt bomullstyg 350 kr 
Totalt 5402 kr

Värmland i maj 2008

Monogram i tiden

Äntligen är våren här på allvar och det är också bröllopssäsongen.
Här på Alma House märker vi tydligt att planering inför bröllopen är i gång för fullt.
Det verkar som bäddlinne med monogram är en populär gåva till brudpar, vilket vi naturligtvis är mycket glada för.

Vilken tur att blivande brudar av idag slipper slitgörat med att samla ihop till en brudkista! För sådär 100 år sen var det vanligt att kvinnorna jobbade in i det sista med att väva och märka sitt sänglinne med monogram före bröllopet. Enligt den tidens sed skulle det i brudkistan finnas tillräckligt många uppsättningar av märkt sänglinne så man klarade sig mellan höst och vårtvätten.

Förr i tiden, när tvättmaskiner var en utopi, samlades byns invånare kring närmaste vattendrag några gånger per år för gemensamma tvättar s.k. bykar. Det var då praktiskt att ha märkning med monogram för att känna igen det egna linnet.

Men traditionen att märka sina sängkläder går längre tillbaka i tiden än så och har sitt ursprung i Frankrike. Det var Karl den store som var den förste att använda sig av monogram. Liksom många andra på medeltiden var denne kung inte skrivkunnig och använde därför sina initialer för att signera dokument. På detta sätt kom monogram att betyda att en bokstav ska symbolisera ett helt namn.

Att märka sitt sänglinne med monogram blev populärt i Sverige på 1800-talet. Bokstäverna som broderades var oftast sirligt vackra i vitt men också korsstygnsbroderi i rött var vanligt. Det är inte svårt att föreställa sig vad pillrigt och besvärligt det måste ha varit att i dålig belysning brodera pyttesmå stygn som i slutändan ändå blev till små konstverk.

Idag är det helt annorlunda. Teknikens fantastiska utveckling har fått fram maskiner som broderar supersnabbt och med perfekta stygn. Det som förr betydde veckor av mödosamt arbete med blödande fingertoppar och röda ögon, tar idag bara några minuter med brodyrmaskinen.

Hos Alma house är det Evalena, (www.mittmaskinbroderi.com) som beräknar och mäter för att sedan med flinka fingrar ladda brodyrmaskinen med tråd och lakan. Det är tack vare henne som brudparen får en bröllopsgåva med känsla av svunna tider och som är varaktig, personlig och dessutom vacker.

Värmland i Januari 2008

Ljuvligt sköna vita påslakan

Alla som sovit på ett lite bättre hotell känner till känslan av hotellakan. Precis så tycker jag att lakan ska vara, mjuka, släta och underbart sköna att krypa ner i och framförallt, vita.
Det är knivigt nog att finna bäddlinne av god kvalitet till hyggligt pris, än mer besvärligt blir det om man vill ha det i helvitt. Det trendiga nu är stora blommor och blad och andra svulstiga mönster. Vill man ha vita påslakan så får man leta länge. Jag är lite mönsterskygg när det gäller påslakan. Vitt känns fräscht och rent och riskerar aldrig att krocka med övrig inredning om man nu som jag råkar tycka om färg på väggar och textilier. En annan fördel med vita lakan är att de aldrig kan bli urtvättade. De färgade påslakan jag har haft förlorade snabbt sin färgprakt efter några tvättar.

Jag ska erkänna att jag inte hade full koll vad det var för speciellt med egyptisk bomull innan vi drog igång vår webbshop. En bekant till mig frågade om vi skulle sälja egyptisk bomull i shoppen och jag fattade ingenting. Hon berättade i mycket positiva ordalag om de förträffliga egenskaper som just bomullen från detta faraonernas land har och min nyfikenhet var väckt! Snabbt samlades fakta och prover in och bästa leverantör valdes ut. Nu sjunger jag också den egyptiska bomullens lov! Det är en helt underbar känsla att krypa ner i dessa silkesmjuka lite frasiga lakan, en riktigt lyxig upplevelse. Prova själva!


PS. Jag var i London före jul och besökte den exklusiva Ralph Lauren- butiken på New Bond Street. Där fick jag tillfälle att fingra på lakanen i ett av de luxuösa sängarrangemangen. Jag kunde glatt notera att de var av samma egyptiska bomullskvalitet som Alma House bäddlinne. Vilken lycka! Att vara lika ”stylish” som Ralph är inte fel och dessutom till en bråkdel av priset. DS

Värmland i November 2008
Julens (obefintliga) dofter

Runt den 20 december varje år så infinner sig den ständiga frågan, hur blir det med granen i år? 
Min man föreslår glatt och ivrigt att nu borde det vara dags för plastgran. Han hänvisar till förra året när den nakna granen burits ut och jag bittert konstaterat att inte heller denna gran spred någon doftande julstämning.

Jag har funderat en del kring detta med juldofter som man minns dem från förr. Det var nåt särskilt med blandningen av doften från hyacint, julgran, och glögg som svävade i luften på julaftonens kväll. För att julen ska bli festlig och stämningsfull så vill jag att det också det ska dofta jul!
De senaste åren har jag försökt maximera juldofterna utifrån de medel som finns att tillgå. Jag har proppat apelsiner fulla med nejlikor och hängt i röda sidenband i fönstret. Det blir vackert, men doftar måttligt och bara om man kommer riktig nära. Efter några dagar har värmen från elementet gjort apelsinen skrumpen och ofräsch. Inte julmysigt.
Hyacintdoften är den doft jag förknippar mest med jul och som är oslagbar när det gäller att skapa julkänsla. I blomsteraffären studerar jag varje år hoppfullt de små lappar som sitter instuckna i jorden och som berättar om doftstyrkan. Man kan välja på svag, medel eller fyllig doft. Vilket enligt min åsikt är falsk marknadsföring. Alla har svag doft! Jag önskar att odlarna kunde få fram en sort för oss julromantiker där det på lappen står Varning! superstark doft eller nåt liknande. För i takt med att doftallergikerna har blivit allt fler har det odlats fram, i stort sett, doftlösa hyacinter. Förlåt alla allergiker, men jag vill ha starkt doftande hyacinter! Den blå hyacinten med klassningen fyllig har en knappt förnimbar doft. Det måste till minst 10 stycken som är i full blomning samtidigt för att man ska kunna känna doften i rummet, vilket är näst intill omöjligt.

I år ger jag upp, jag slår mig ner i fåtöljen och beundrar den formfulländade men luktlösa plastgranen och tänder ett underbart juldoftande ljus från Lothantique med en doft av kanel och apelsin.

God Jul
önskar
Ann-Louise

Värmland i oktober 2008

Hjärtligt välkommen till Alma House krönika!

Nu har vi äntligen öppnat dörren till Alma House!
Efter ett antal månaders förberedelser som varit en oändligt lång hinderbana är det så dags att visa upp vår baby, Alma.

Jag som skriver krönikan heter Ann-Louise och är delägare i Alma House. I krönikan tänker jag ventilera mina personliga tankar om inredning, både när det gäller användning av våra egna produkter men också annat som jag tycker intressant.

Denna första krönika kommer att handla om Sidengardiner.

Jag har alltid varit galen i sidentyg. Jag minns 80-talet med tv-klassikern Dallas där Sue-Ellen vinglade runt i olika slags sidenstassar, oh vad jag ville ha! Jag lovade mig själv att när jag blivit vuxen (och rik!) skulle jag också svassa omkring i sidenpyjamas. Nu blev det inte så, vuxen blev jag men inte rik, och någon pyjamas i Crêpe de Chine har jag aldrig ägt.
Däremot köpte jag mina första sidengardiner för 20 år sedan och de hänger fortfarande med. Fortfarande lika vackra som första gången de hängdes upp i min lilla etta på 36 kvadrat. Snacka om tidlöst! Numera sprider de glamour i mitt sovrum.

Ett och annat förvånat ögonbryn har höjts i bekantskapskretsen när jag berättar att vi ska sälja siden och sammetstyger. Sammet är inget konstigt tycker de flesta men siden är skumt, det har man ju till festklänningar, inte till gardiner! I Sverige har vi ingen inredningstradition med tyger av siden. I den mån det förekommit har det varit förbehållet de högre samhällklassernas salonger och gemak. 
Engelsmännen däremot har alltid haft en förkärlek för eleganta tyger inom inredning. I sina tygrika inredningar har siden alltid haft sin givna plats. Även i luggslitna miljöer kan man finna en gardinuppsättning av siden. Engelsmännen har helt enkelt förstått detta att materialet har en utmärkt förmåga att tillföra elegans och grace även i en enklare inramning.

Siden har genom århundraden ansetts som den ultimata lyxen och haft ett pris därefter. Idag är det inte längre en ouppnåelig lyxvara. Storskaliga silkesodlingar har gjort att priset har sjunkit betydligt de senaste femtio åren. 

Så varför inte unna sig lite lyxig och tidlös elegans när priset är det samma som för ett bättre bomullstyg?